- Project Runeberg -  Boken om Tjust / Sjunde delen. 1928 /
202

(1907-1928) Author: Ada Rydström With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TJUST PÅ SJUTTIO OCH ÅTTIOTALEN - Hur Tjust fick järnväg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

På Segersgärde hade vi en gammal inspektor,
avhållen som familjemedlem och styrande som sådan. När
bröderna skulle resa till skolan i Linköping, satte han
för “sina“ hästar, som just ingen annan än han själv
fick köra, och skjutsade dem och möjligen en eller
annan kamrat till ort och ställe med nattkvarter på vägen
t. ex. i Åtvidaberg. Körsvennen höll väl reda på
ungherrarna och fördelade själv matsäcken samt lämnade
pojkarna med många förmaningar och varningar, där de
vara skulle. Fröso de under resan, körde han av dem
för att de skulle springa bredvid vagnen eller släden,
tills de blivit lagom varma.

Från Casimirsborg hade döttrarna skickats till en
pension i Kalmar. En vacker vårdag, när den ena av dem
— “hästkarlen“ i flocken — satt surmulen och “pluggade“
på en svår läxa, vad får hon se på gatan, om inte en
hög gammaldags sufflettvagn med två jättestora svarta
hästar. “Figaro och Adalbert! “ropade hon
stormförtjust. Och snart lågo tre långa lantflickor i sin mors
armar. Det var bara aderton, säger a der ton mil,
som denna rest för att överraska sina älsklingar.

Ja, detta var förr i världen och i bästa fall. Den s. k.
rapphönan, den skjutskärra, som varit så mången
stackars resenärs fasa och pina med alla sina skakningar
och svårigheter, tala vi ej om.

Men så kommo järnvägarna allt närmare, och varför
skulle inte vi Tjustbor också få järnväg?

Först avskräcktes man av alla våra backar och berg.
Men det fanns andra än vi, som hade både sådana och
järnvägar. För de senare behövde vi egentligen, liksom
Bismarck för sina krig, tre ting: pengar, pengar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:28:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omtjust/7/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free