- Project Runeberg -  Boken om Tjust / Sjunde delen. 1928 /
224

(1907-1928) Author: Ada Rydström With: Edvard August Forsström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TJUST PÅ SJUTTIO OCH ÅTTIOTALEN - Familjen Fleetwood på Casimirsborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

också bytas för den en halv mil långa hemresan. Min
punktlige far gick otåligt fram ooh åter och stack in
huvudet genom dörren med påskyndande uppmaningar,
vilka förklingade ohörda.

Men så blev det ockå drickspenningar för den
tjänar-inna, som passade grevinnans gästrum här — aderton
skilling i kopparslantar!

Detta bröllop var det andra bröllopet på Casimirsborg
och det enda, jag kan minnas. Det första var “före
min tid“, då Ottilia Fleetwood gifte sig med baron
Theo-dor Pfeiff. Av detta äktenskap föddes flera barn,
varibland dottern Anna, senare gift med hamnkapten
Linder i Stockholm, och erkänd som en av de ädla
kvinnor, vilka gjort svenska namnet älskat och hedrat i
många länder såsom räddande ängel för otaliga krigets
offer.

Aldrig mera såg det gamla paret på Casimirsborg
sådan fröjd och glans omkring sig som under
bröllopsdagarna i juli 1877. I hemmets frid och kärlek sutto de
stilla i dalande höstdagar och vinterkvällars ro. Ännu
en sommar återsågo de sedan alla sina barn i det gamla
hemmet, då påföljande vinter, efter ett kort avtynande,
husfadern den 3 februari 1879 stilla avled.

Värmd och genomträngd av gammaldags gudsfruktan
framstod den ännu in i ålderdomen oböjde mannen som
en värdig representant för svenskmannaära och tro, med
en karaktär, som aldrig svek, utan träget höll ut på den
pos , där han ställts. Han var ingen glänsande stjärna,
ingen sådan, som gnistrar och sprakar vida omkring för
att snart förblekna och slockna, utan en stilla värmande
låga, vars milda ^sken främst spred frid och behag i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:28:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omtjust/7/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free