Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - TJUST PÅ SJUTTIO OCH ÅTTIOTALEN - Den gamla gården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inkörsvägen upp mot byggnaderna begränsas av
gräsmattor och träd.
Litet längre in i skogen dånar forsen, och på en höjd
vid den gamla bruksdammen finnes ett helt litet samhälle
av små gammalmodiga hus från den tid, då gården
var järnbruk och hade sin egen masugn, dit kolbönderna
vintertiden i långa foror körde sina kol på traktens
vintervägar över sjöar och mossar.
Hur många små järnbruk ha ej under de sista femtio
åren fått lägga ned sin drift!
Storindustrien dödar handslöjd och småbruk, och
förgäves inbilla vi oss, att de ånyo gå att uppliva.
Fordom gick det sakta framåt i olika riktningar. Nu går
det med stormsteg, och det som varit kommer aldrig
igen.
Men nog är det intressant att se ett stycke av forna
tiders gårdar titta fram här och där i landet, att höra
de gamle berätta, hur det var i farfars och farfars fars
tid. Vid den tid då de gamla gruvorna i Tjust ännu
bearbetades, och myrmalmen hämtades ur sjöarna.
Myrmalmen är särskilt eftersökt för sin stora renhet
och uppträder, då grundvattnet rinner fram genom
jorden och löser dess järnföreningar. När det järnhaltiga
vattnet når jordens yta eller, som vid detta gamla bruk,
faller ut i ett ytvatten, blir järnet syresatt och utfälles
som ockra. Den i kärr och insjöar utfällda myrmalmen
kan bilda avsevärda mängder. Den upptogs här på så
sätt, att en trekantig flotte sakta roddes fram över den
grunda insjön. På’flotten stodo män med långskaftade
rakor eller räfflor, som skrapade sjöbottnen och förde
upp malmklumparna på flotten. Men en vacker dag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
