Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lämpligheten eller olämpligheten af en radikal reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmännast gängse ortografi, å andra sidan om stycket vore affattadt
i vår tids skrift och sedan omsattes i reformskrift. Det har då
visat sig, att efter det program, som antogs vid
Rättstavningssällskapets stiftelse, ändringarna skulle bli minst 30 procent
flera i det senare fallet än i det förra. Genom inskränkningar
i programmet, hvilka sällskapets utskott sedan föreslagit, skulle
ändringarna minskas något, men afståndet mellan den gamle
skaldens ortografi och vår skulle i alla händelser bli mindre än
mellan vår nuvarande och den nya. Vi skulle flyttas längre bort
från vår närmaste samtid än vi äro aflägsna från den period, då
den svenska vitterheten vanligen anses ha tagit sina första
stapplande steg.
Att ändringarna i det senare af nyssnämnda båda fall oftast
leda till en naturligare ljudbeteckning, gör mindre till saken än man
skulle tro: de bli icke förty mycket störande. Iakttagaren märker
snart, att det i slika ting icke är förståndet som sitter till doms,
utan känslan. Och känslan är ytterst svag för modet: den räknar
gärna det vanliga som det rätta.
Uppenbart är emellertid, att lika främmande som den nya
skriften förefaller oss, lika främmande måste vår nuvarande
ortografi te sig för det släkte, som blir uppfostradt med den nya.
Ja, noga räknadt måste vår ortografi i det släktets ögon synas
ännu mera främmande. För oss har ju det nya ständiga
anknytningspunkter i vårt uttal; för framtidsmännen åter blir oftast
intet slags anknytning möjlig. Ett exempel: formerna jul, juv,
för hjul, ljuf, kunna förefalla oss stötande, men vi ursäkta dem
likväl i någon mån därföre att de stämma med vårt uttal. Den
åter, som är uppfödd vid formerna jul, juv, kan omöjligen finna
det vara annat än en meningslös godtycklighet, om äldre skrifter
visa honom ett h tillagdt i ena ordet och ett l i det andra, och
därtill i det senare ordet ett f satt i stället för ett v.
Det må erkännas, att ortografiska fall kunna tänkas, där, för
att begagna ett läkare-uttryck, radikaloperation synes indicerad.
Svårt är t. ex. att inse, huru ängelsmännen eller fransmännen
på den lugna utvecklingens väg skola kunna få en dräglig skrift.
Men sådana förhållanden äro att räkna som undantag, och ej
alls likställda med hvad som föreligger hos oss. I hvarje fall har
aldrig, så vidt jag känner, en så långt gående ortografisk
omskapning, som den nu ifrågasatta, förekommit hos något folk med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
