Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lämpligheten eller olämpligheten af en radikal reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklad literatur; och dock har behovet på många ställen varit
ojämförligt mycket mera trängande än här.
Efter företagen jämförelse mellan reglerna i en tysk och i
en svensk rättstavningslära, tror jag mig kunna påstå, att den
ortografi, som allmännast brukas i Tyskland, är ingalunda bättre
än vår, utan snarare sämre. Ropet på förbättring är också där
gammalt och högljudt. Genom samvärkan mellan vetenskapsmän
och statsmyndigheter håller emellertid den tyska ortografien just
nu på att frigöras från en del af sina brister. Det måste erkännas,
att förbättringarna icke äro många, och att de, inom parentes sagdt,
icke i allo kunna räknas som förbättringar. De omfatta mycket
mindre än hvad hos oss föreslagits af det Nordiska
Rättstavningsmötet, och de kunna icke på långa, långa vägar jämföras med hvad
Rättstavningssällskapet nu påyrkar. — Hvarför har man då ej gått
längre, när behovet var så kännbart? — Därför att man ej kunnat
och ej vågat det. Hällre något än intet. Huru blygsamma de
vidtagna ändringarna än förefalla oss, ha de icke dess mindre
rönt och röna fortfarande ett starkt motstånd. Bland andra har
en så utmärkt framstående och så modärnt sinnad filolog som
Scherer funnit dem allt för vidtgående.
En af de anklagelsepunkter, som Scherer framdrager mot
den tyska rättstavningsrörelsen, är att den vill tyrannisera de
gamle med de unge, föräldrarna med barnen. Det vore ju
naturligtvis för barnens räkning, som vi skulle underkasta oss de
olägenheter, med hvilka en större rubbning af det bestående
alltid är förbunden.
Något sannt ligger i Scherers anmärkning om det obilliga
i en sådan ordning. Dock tål den vid en betydlig inskränkning.
I viss mening är det nämligen icke alls obilligt, att ägget
får lära hönan värpa, och att föräldrarna skola vara sina barn
underdåniga. En fader är skyldig sina barn allt hvad han kan
göra för dem, allt som kan jämna deras väg till att fullt bli
det, hvartill naturen danat dem. Våra barn, det är ju framtiden,
det är framåtskridandet, det är den högre rätt, som
mänskligheten har framför individen.
Men om någon gör för mycket för sina barn, så är detta
alldeles detsamma, som att han gör för litet för dem. När fader
och son tillhopa färdas mot ett aflägset mål, så är det ej säkert,
att fadern bäst hjälper den unge genom att hela tiden söka bära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
