Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lämpligheten eller olämpligheten af en radikal reform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för den stora del af vårt folk, som icke genom sin
uppfostran är höjd över rättstavningen, och som icke häller stannat
så lågt på bildningens skala, att den står under rättstavningen
och anser alla skrivsätt lika goda — för det har ändringen en
större betydelse. En skriftform, som i högre grad skiljer sig från
hvad man som barn inhämtat, skall här mötas med samma slags
obenägenhet, som vi veta att många af våra gamle ännu känna
mot böcker med »latinsk» stil.
Så låt oss då unna stugornas bebyggare att ha sitt ringa
bokförråd i fred, till samfäld vederkvickelse för äldre och yngre.
Till och med i rent materiell mening vore det ju en hjärtlöshet
vi beginge, om vi genom vidtgående ändringar i stavningen af
vårt språk förvandlade de få böckerna i den fattiges hem till ett
för hans barn mer eller mindre dödt kapital.
Det är också lätt att förutse, att två vidt skilda stavsätt
även inom de bildades klass måste skapa kretsar med olika
literatur. Hvilken tidning, hvilka böcker en person skall läsa, det
kommer att till en tid bero af en så rent yttre sak som ortografien.
Stavningsfrågan får så en social betydelse, som den hälst ej bör ha.
Men märk väl: alla här gjorda anmärkningar drabba endast
dem som yrka på stora omstörtningar. Inkasten gälla icke alls mot
smärre, på behöriga mellantider vidtagna förändringar. Sådana
kunna ske tämligen obemärkt, utan att kontinuiteten i det hela
brytes, och utan att just andra än korrekturläsare och pedagoger
känna oro därvid.
Hvarför skulle också en enda generation bära bördan af
alla dessa rubbningar? Många andra uppgifter finnas ju att fylla,
som icke häller böra försummas. Låt oss hysa den tilliten till
våra barn, att de vilja fortsätta det arbete, vi för deras räkning
påbörja. Göra de icke så, ja, då är det deras ensak och de må
skylla sig själva. De ha då alls ingen rätt att klaga, att icke vi
gjort mera.
För min del tror jag emellertid tills vidare på dem och
på framtiden.
Men på detta sätt kommer ju vårt språk först i en
oskönjbar framtid till någon fasthet och ro i sin ortografi?
Liksom om det vore en lycka att ega en fast ortografi!
Låt oss fastmer hoppas att aldrig få en sådan. Hvad annat än
just fastheten och orörligheten är det som vållat, att fransmän och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
