- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
15

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lämpligheten eller olämpligheten af en radikal reform - Etymologisk och fonetisk stavning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ehuru det Nordiska Rättstavningsmötets reformförslag långt ifrån
voro radikala, uppställde man af denna grund ett »övergångsförslag»
med ännu mindre ändringar. Detta tillvägagående har
skaffat reformen många vänner, som annars skulle hållit sig fjärran
därifrån. Och erfarenheten har till fullo visat, huru riktig en
sådan åtgärd var. Att man från detta förmedlande program
omedelbart skulle kasta sig in på så ytterliga reformer, som nu
bringas å bane, det kan man vid rörelsens början ej ha önskat,
ja, den tanken har då näppeligen ens fallit någon in. I hvarje
fall lär ingen med fog kunna påstå, att ett så brådstörtadt
framskyndande som det nya Rättstavningssällskapets förtjenar att kallas
»varsamt».

Innan Hazelii utmärkta arbete »Om rättstafningens
grunder» utkommit och hunnit tränga ned i och ombilda det
vetenskapliga tänkesättet i vårt land, hade man hos oss en viss
svaghet för den etymologiska stavningen. Våra ortografer följde
häri blott den allmänna tids-strömning, som under den Grimmska
skolans period var rådande också i Tyskland. Det var den tiden,
då man uppfann att mot uttalet och språkkänslan dela alls-köns
i stället för all-sköns, då de lärde försökte sätta till ett d i gårdvar
och sto och taga bort ett d i träd. Om ock dylika
arkaiserande tendenser ännu då och då framträda, möta de blott
sällan inom vetenskapsmännens krets, snarare utanför den [1].

Så vidt en äldre uttalsform ännu traditionellt står kvar i


[1] Då jag med undran återfinner just former som alls-köns, och
gårdvard i sista upplagan af vår anseddaste rättstavningslärobok, och
då formen trä försvaras af en mycket framstående läroboksförfattare på
reformvänlig grund, tillägger jag en liten not. Sammanhanget mellan allsköns
och kön (i ordets äldre, vidsträcktare betydelse "slag") uppfattas numera
tydligtvis icke af vårt språksinne, men om detta länder oss till någon
vanheder, hvad skulle vi då säga om danskarna, som till och med teckna
ordet alskens? — Oriktigheten af formen trä (i bemärkelsen växande träd),
liksom också af formen stod, framgår ur språkkänslans synpunkt genom ordens
pluralformer. Man skulle med sådana singularer, som de föreslagna, ej kunna
säga "de två stona", utan blott "de två sto(d)en" (jfr "knäknäna, men, vid
konsonantlikt ordslut, bordborden); man skulle icke häller kunna skriva om
"de höga palmträden", blott om "de höga palmträna". Den äldre formen
träna är visserligen ännu vanligast, men blott till hvardagsbruk, och därför
icke gärna i sammansättning med ett utländskt träd som palmen. Lättare
kan man säga björkträna, granträna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free