- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
20

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Satsens sönderdelning i ord - Värkligt och formellt sammansatta ord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

böra framträda i skrift, där de alldeles regelbundet och
nödtvunget inträda under vissa särskilda förhållanden, och där de på ett
mera påfallande sätt ombilda ordet; fransmannen får tydligen ej
skriva la église de ce évêque, när han säger l’église de cet évêque.

Också inom ett fristående sammansatt ord bör samma regel
få gälla, och den gäller faktiskt i de flästa folks skrift. Inderna
äro emellertid också här konsekventa i sin stränga fonetism, och
de stå jämväl i detta fall som ett varnande undantag. Hos oss
skriver man sedan gammalt med rätta två t i iakttagelse, två r
i förräderi, förråd, ehuru vi uttala orden med enkla, korta
konsonantljud. Bordduk teckna vi med rdd och böra fortfarande
teckna det så, om ock ordet af mellersta och norra Sverges
befolkning allmänt uttalas boduk utan r och med ett enda d,
vanligen af helt annan klang än det som höres i duk.

Jag vet ej, om det är af undseende för bruket eller emedan
saken i och för sig anses riktig, som Rättstavningssällskapet också
i fråga om sammansatta ord — liksom när det gäller orden i
satsen — gör ett undantag från den fonetiska regeln att »teckna
a med a och b med b». Det är emellertid ett faktum, att det
låter en sammansättningsdel behålla sin ursprungliga stavning,
såvida icke dess uttal undergått så stor förändring, att den, som
det heter i dess Rättstavningsläras § 30, »ej kann utan svårighet
ijännkännas». Emellertid anser sällskapet sig — naturligtvis ur
pedagogisk synpunkt — icke kunna låta något ord inom
rättstavningsläran gälla såsom varande sammansatt, om icke hvarje
enskild del däri förekommer som fristående ord. Bildningar af
det slag som en-stämmig, sam-hälle, från-fälle måste därför
särskildt uppräknas; de införas såsom varande »otydligt härledda»
men dock i stavning »likstälda med» de tydligt sammansatta
orden. Sällskapets rättstavningslära innehåller följaktligen en lista
på de enskilda ord, som falla under denna kategori. Listan
upptager ganska speciella förstavelser och slutelement; den
nämner t. ex. um-, hvilket endast finnes i sammansättning med
stammarna -bära, -gå och -gälla, vidare -föttes, som väl endast
fogas till jäm- och skaf- (fordom skak-); -värtes, som blott
förbindes med in- och ut-, och annat dylikt.

I det följande skall jag söka visa, att det är ett
genomgående grundfel i sällskapets rättstavningslära, att man trott sig
genom mekaniska regler kunna frigöra ortografien från sambandet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free