- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
37

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhörighetslagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 37
tillämpning af den annars så förbisedda lagen till och med
utöver dess befogenhet. Sällskapets utskott har också sedan
föreslagit att här ändra ä till e, såsom uttalet ju fordrar.
Allt detta å ena sidan. Vi se däraf de negativa gränserna
för lagens tillämpning. Nu också å andra sidan ett par exempel,
där den på positivt sätt kan göra sig gällande.
Det <3-ljud, som finnes i slåss och slåtter, har visserligen
en något annan klang än det, som finnes i slå, men detta kan
ej hindra att de båda orden behålla stamvokalen, om ock annars,
såsom vi redan påpekat, kort #-ljud vanligen tecknas med o.
Likaså äro genitiv- och passiv-former som valls, satts med
dubbelkonsonant fullt i enlighet med lagen, fastän de likljudande
oböjda orden skrivas -vals, sats.
Betänkligare synes det redan, att man kan skriva t. ex.
slagsmål, ehuru uttalet snarare är slaksmåL Men härvid är att märka,
dels att ett g, om det någon gång uttalades i detta ord, ingalunda
skulle kunna stämplas som språkfel, endast räknas som onödig
noggrannhet, dels ock att k i detta och liknande fall är en
alldeles omedveten och ofrivillig ombildning af g. Det senare ljudet
är, så att säga, tillstädes i medvetandet och i viljan, fastän det
icke i oförändradt skick hinner fram till tungan. Beteckningen
med g är sålunda ej missledande, om ock ej mast närliggande.
Detta samma kan i viss mån sägas om d framför ändeisens
/. Säkert finnas många människor, som tro sig uttala »ett gladt
ansikte» på annat sätt än »ett glatt ansikte»; så oförmärkt
inträder </-ljudets assimilation. Det gives till och med förhållanden,
då d kan bringas att bli hörbart framför /. Orn det t. ex. gällde
ett tvivelsmål, huruvida någon stött sin arm mot en sten eller
stödt den, så skulle nog en person med känsligt språksinne även
utan läs- och skrivkunskap kunna komma att uttala det senare
ordets d. WULFF fäster också uppmärksamheten därpå, att vissa
ord på d, som mindre ofta antaga neutralform, bruka att, när
denna påtvingas dem, kvarhålla ^-ljudet före /. Man uttalar
med tydligt dt ordet faddt, och om någon berättar, att »modren
vardt rädd och barnet vardt också räddt», så torde han ogärna
låta det sista ordets d bli alldeles klanglöst; det understödjes här
(liksom själva neutralformen) af den bredvidstående oböjda formens
analogi. I »ett solidt hus», »ett nitidt skrivet blad», »ett stupidt
utseende» är man också mera böjd att uttala d före t än att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free