Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Samhörighetslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 39
Redan på denna grund känner man sig böjd att rösta för
uppehållandet af den bestående ordningen i detta hänseende,
naturligtvis med förbehåll att i enskilda fall, där så nödigt finnes
vara, få ingripa till förbättring.
Att en sak sedan århundraden bestått och fortfarande
består, ger den ju också rätt till en viss aktning och innebär en
viss befogenhet. Beati possidentes, heter det.
Ökad aktning bjuder vidare lagen därigenom, att den hos
våra frändefolk sitter med okränkt auktoritet. Måhända kan
nian icke i Danmark och Tyskland formulera den alldeles som
hos oss, men när danskarna af seende bilda sändt, när tyskarna
af senden härleda ett gesandt, som också vi upptagit, när presens
af werden hos holländarna tecknas wardt, liksom imperfekten af
varda hos oss skrives vardt, så utgå dessa och liknande
skriftformer tydligen från alldeles samma åskådning, som reglerat vår
svenska ortografi. Och när den nu officiella tyska
rättstavningsläran stadfäster den gamla regeln, att »die Bezeichnung des
Aus-lautes richtet sich nach dem Inlaut» (d. v. s. ehuru man uttalar
Kleit, Staf, skriver man dock Kleid, Stab, efter mönstret af
Kleider, Stäbé), så är detta visserligen på sitt sätt en ömvändning
af lagens svenska form, men ett uttryck för samhörighetens rätt
är det icke dess mindre — jå, likformighetssträvandet har i detta
fall gått så långt i sitt trots mot ljudenligheten, att vår svenska
rättstavning lyckligtvis icke alls kan bjuda på något motstycke.
I det hela får man väl tillstå, att samhörighetslagen
svårligen kan få någon måttfullare och rnera praktisk formulering än
den förut angivna, för hvilken vår ortografi bestämt sig. De
fall, då lagen hos oss utsträckts utom tillbörliga gränser, äro
säkert icke många.
Ännu ett skäl återstår att nämna, hvarför vi icke i
förevarande hänseende böra rubba vårt gällande skriftsystem; och
särskildt i de nu uppträdande stavningsreformatorernas ögon bör
detta skäl väga tungt.
Den bestående, gamla ordningen har på sin sida just den
nyaste vetenskapen.
Jag syftar på H. .PAULS lilla skrift Zur orthographischen
J?rage (1880). Författarens namn är väl bekant i filologiska
kretsar; dess bärare är en man, som spelar en utmärkt
framstående roll i den s. k. unggrammatiska riktningen, hvars teorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
