Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - -dt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gott utan. Just denna skenbara godtycklighet vittnar emellertid,
bättre än mycket annat, att stavningen med dt åtminstone i någon
mån hvilar på fullt naturlig grund. Skälet till olikheten är enligt
min tanke det, att godt uttalas med annan vokal än god, under
det att o i ondt behåller samma klang som det har i ond. Genom
vokaländringen i godt hade nu denna form så mycket aflägsnat
sig från stammen god, att språkkänslan ej längre fann de båda
formerna tillräckligt sammanhörande för att låta den enas
stavning vara bestämmande for den andra. Alldeles på samma sätt
får man kanske förklara det förhållandet, att det är svårare
att skrifva laggd med två g än att på sådant sätt teckna byggd.
Därigenom att vokalen ändras, ryckes ordet ett längre eller kortare
stycke väg bort från sambandet med stamformen och kan därför
ock få en mera självständig stavning. Kanske kan hit också
räknas den egendomligheten att vi skriva inre med ett n liksom
in, men yttre med två t, oaktadt ut.
Det må ingalunda nekas, att det för nybörjaren med
outbildadt språksinne kan innebära en ganska stor svårighet att i
hvarje fall riktigt iakttaga skillnaden mellan dt och t. I synnerhet
äro supinets och det passiva participiets stavning en obehaglig
stötesten för skolbänkarnas befolkning. Det förtjenar därför helt
visst allvarligt övervägas, om man ej för detta särskilda fall borde
i praktiskt intresse göra ett undantag från samhörighetslagen.
Man behövde ej nödvändigt utsträcka undantaget så långt
som Rättskrivningssällskapet, hvilket låter oss läsa om att ett
brudpar är »vigt», om »Söner af ett folk som blött» o. s. v. Vi
skola säkerligen icke så lätt finna oss i stavningar som
statt, glatt för stadt, gladt;
lett, svett, vrett för ledt, svedt, vredt;
sitt, vitt, blitt, its för sidt, vidt, blidt, idts;
lytt för lydt;
rått, brått för rådt, brådt;
spätt, trätt, hätt för spädt, trädt, hädt;
snött, stött, jött för snödt, stödt, godt,
och andra liknande. I korta ord märkes hvarje förändring
genast, och ändringen är i de nämnda fallen så mycket
kännbarare, som offret där blir en stam-konsonant. Och om
man än icke af grundsats vill motarbeta homografer, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
