Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - -dt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförda exempel, att språket redan så tidigt utsöndrat supinum
ur participium såsom en egen grammatisk kategori. Vore boret
här participium, borde det uppenbarligen ha haft maskulin form,
i överensstämmelse med den omtalade personens kön. Uttrycket
skulle då varit likstäldt med ett »han har sitt tal skrivet» (part.);
i stället motsvarar konstruktionen nu helt och hållet »han har
skrivit (sup.) sitt tal».
Redan den omständigheten att formerna på -et och -it ha
hvar sin språkliga funktion, visar ju, att vår grammatikas supinum
står på en mycket fastare grund än den som en blott ortografisk
nyck skulle kunnat giva det. Och ville man dristigt påstå, att
också skillnaden mellan -et och -it vore godtyckligt uppfunnen
af någon människofiendtlig grammatiker, så kommer man i alla
händelser till korta med en så vågsam teori, när man ställes inför
motsatsen mellan »tiden har förgått» (sup.) och »tiden är
förgången» (part.), »han har överstått (sup.) sjukdomen» och
»sjukdomen är överstånden» (part.). RYDQVIST omtalar också, att man i
Stockholms folkspråk får höra de egendomliga formerna bindi(t)
stjäli(t), sälji(t) nyttjade såsom supinum, under det att participium
har kvar sin gamla bildning bundet, stulet, såldt.
Dessa sista fakta äro synnerligen intressanta. De visa, att
supinum för språkkänslan numera sammanhänger med värbets
stam, icke med participiets maskulina form: förgått, överstått,
bindit, säljit sluta sig till infinitiven förgå, översta, binda, sälja,
icke till participiet förgången, överstånden, bunden, såld. Häraf
visas åter, att den ortogranska instinkten just slagit huvudet på
spiken, när den skriver supinum utan d. Samhörighetslagen kan
ju ej tillämpas på andra former än dem som höra tillhopa; så
snart supinum icke längre for tanken sammanhänger med
participiet, har det sålunda icke häller någon rätt att därifrån
upptaga ett d.
Supinet växlar icke, som participiet, form, när subjektets
genus och numerus ändras. Formerna med -ad och -en träda
därför här icke in »över medvetandets tröskel», för att tala
filosofiskt: de kunna sålunda icke häller invärka genom sin
analogi. Det intyg om sammanhang med det maskulina
participiet, som formerna på -adt afgiva genom sitt d, formerna på
-et genom sitt e, saknas därför med största rätt i supinerna
på -at och -it.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
