Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelkonsonant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Också andra ortografer, även bland dem, som icke stå på
den ensidigt konservativa ståndpunkten, ha i förevarande fråga
uppträdt mot den nya ordningen. Till och med
Rättstavningssällskapets egna främste ledare ha i denna sak stridiga meningar.
De tre filologiska fackmännen LUNDELL, SCHAGERSTRÖM och AKSEL
ANDERSSON äro avogt stämda mot en genomförd förenkling.
Af sakkunniga personer utom sällskapet med samma uppfattning
må nämnas KOCK, som nästan endast i fråga om enkelskrivning
af konsonant underlåtit att följa Nordiska Rättstavningsmötets
övergångsförslag, LINDER, som blott vill förenkla m och n framför
d och t, LANDTMANSON, som enkelskriver samma konsonanter i
samma ställning, men den senare blott i värbalformer, icke i
adjektivböjningar. Ännu mindre hågad för enkelskrivning är AURÉN, som
hälst synes vilja stanna vid det gamla undantaget m. Icke häller
Stockholms läraresällskap är villigt att gå så långt som Nordiska
Rättstavningsmötet. Dess egen regel är emellertid för invecklad
och principlös, för att kunna ha någon synnerlig utsikt till
framgång. Det kan ej vara lämpligt att stava gält såsom participium,
men gällt som adjektiv, och detta på samma gång som man af
ett annat adjektiv tunn bildar neutrum tunt, med enkel konsonant.
RYDQVIST själv synes under sin senaste tid ha ångrat sina äldre
enkelskrivningstendenser. Han talar då (Sv. språkets lagar IV,
385) med beröm om det nu gällande »väl öfvertänkta» systemet,
som han under en femtiårig skriftställarebana funnit »lättare att
störa än att ersätta», så att »en afvikelse från den antagna
ordningen vanligen visat sig sämre än efterföljden».
För min egen del står jag helt och hållet på AURÉNS och
det ursprungliga LYTTKENSKA förslagets sida. Undantaget med
m kan ej undvikas; då m tecknas enkelt i ordslut, är det ju ej
alls oskäligt, att det tecknas på samma sätt framför konsonantiska
ändelser; stum, neutrum stumt är just hvad samhörighetslagen
fordrar.
I vissa fall är fördubbling af n numera ganska ovanlig;
särskildt gäller detta om ställningen framför d. Ett spännd
förefaller ovanligare än ett spännt. Skälet är väl blott att
dubbelkonsonanten före t stödjes af adjektivformer som tunnt, grannt,
hvilka intill sista tiden allmänt haft två n. Framför passivets -s
förenklas konsonanten icke ens af Nordiska Rättstavningsmötet. Då
alltså formerna spänns och spännt icke göra någon större svårighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
