Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelkonsonant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de undantag, som af LYTTKENS uppräknas, och man inser bättre
att regeln är fullt rationell. Undantagen tillhöra
ljudförbindelserna rl, rn, ln (i herrlig uttaladt med kort ä, surrning, svullnad,
skillnad o. d.) — förbindelser, som visserligen alla förekomma
som ordslut, men i högsvenskan alltid (yngre och sekundära
former som förr’n, tull’n oberäknade) fordra lång vokal: sorl, horn,
aln. Ett skilnad med enkelt l vore sålunda missvisande. Ordet
har därför, fullkomligt i öfverensstämmelse med samhörighetslagens
vanliga begränsning, allmänt skrivits med ll, och den på sista
tiden uppkomna förenklingen är alldeles obefogad — jag påminner
åter om bläddra af blad. — Den LYTTKENSSKA lagen kräver
däremot knappt dubbelkonsonant i sötma, fetma, lisma. Vi hafva ju
orden rytm, skism m. fl. liknande; det ifrån vårt vanliga m
afvikande uttal, som slutkonsonanten företer i dessa ord, uppfattas
endast af fonetikerns öra. Med ett söttma skulle ock följa
böjningen rytm-ryttmen. — Då ingen stam slutar på kj, pj, tj, bör
man däremot, i enlighet med gammalt och först på senare tid
vacklande bruk, skriva mot etymologien lättja, kättja, liksom
också gyttja, vittja, nyttja.
Åter en rad exempel, där det gällande bruket visar sig ha
rätt gent emot förbättrare, dels af gamla, dels af nya skolan!
Också i skyddsling, brottslig, köttslig har den gängse seden
skäl för sig emot de föreslagna ändringarna. Orden sluta sig
till genitiv-analogien och böra bibehålla dubbelkonsonant lika
länge som man skriver t. ex. hushållsaktig med två l. Kitslig,
som ej har någon genitiv bakom sig, bör däremot framgent som
hittills nöja sig med ett t.
Formen visste skrives i Sv. Akademiens Ordlista viste, och
enligt våra vanliga stavningsgrunder är detta riktigt. Emellertid
tror jag att skriften bör, som också hittills allmänt skett, visa det
undseendet mot de läsande, att ordet tecknas på annat sätt än det
icke likljudande viste af visa. SUNDÉN har i sista upplagan af sin
rättstavningslära återgått till den förut af honom Övergivna
beteckningen med ss; — detta på grund af i skolan vunnen erfarenhet om
att orden annars stundom förväxlas. Formerna visste och viste
förhålla sig alldeles som visst och vist, hvilka ju ingen vill likskriva.
Samma undseende mot de läsande torde också böra visas
i fråga om stavningen af lam, dam, som ju redan nu
understundom skrivas lamm, damm, när detta uttal åsyftas. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
