Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - å-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänna kategorierna) måste inläras ett och ett», så är detta en
väldig överdrift. Till en så hög siffra hinner man endast om
man räknar t. ex. sålde, sålt, såld, såldt som skilda fall.
Förtjenade dessa att räknas som fyra olika ord, så kunde man så
gärna räkna ännu ytterligare fyra, genom att upptaga motsvarande
passiv- och pluralbildningar: såldes, sålts, sålda, såldas.
Jag ställer utan vidare reflexioner här emot hvarandra
Rättstavningssällskapets regel för det korta å-ljudet och den regel,
som för närvarande allmänt tillämpas. Jag utelemnar allenast
några få vacklande och ovanliga ord, som jag i likhet med
Lyttkens och Wulff anser böra följa den allmänna regeln:
Rättstavningssällskapet: Gällande bruk (obetydligt förenkladt):
Regel: kort å-ljud tecknas med o.
Undantag: å nyttjas
1. i 7 särskilda förbindelser i huvudstavelse 1. i 4 särskilda förbindelser i
(framför ld, nd, ng, nk, hufvudstavelse (framför ld, nd, ng, nk).
sk, d, t). 1 undantag (sold), samt lånord
4 undantag. där n betecknar ng.
2. i 21 enskilda ord, däraf 9 med 2. i 19 enskilda ord, däraf 6 med
vacklande uttal. vacklande uttal.
Anm. I 3 ord med vacklande [3. i böjningar och afledningar af ord
uttal skrives o. med å.]
De 4 undantags-undantagen på Rättstavningssällskapets
kolumn äro blott, gott, blond, blonder. De två sista orden, hvilka
sällskapet »tråts vacklande uttal» skriver med n för ng, vackla,
så vidt jag vet, icke i fråga om sitt å-ljud, och ha möjligen blott
genom förbiseende upptagits med o, under det sällskapet tecknar
andra liknande ord med å: fångd, sångd.
Det tredje undantaget på det gällande brukets kolumn
behövde egentligen ej upptagas, enär det ju ej är en för detta fall
gällande bestämmelse utan en grundregel i hela vår rättstavning.
Några få hithörande förhållanden äro visserligen sådana, att de
måste särskildt påpekas. Men det intresse lärjungen finner af
att veta, att t. ex. »han låtsar vara sjuk» egentligen är »han
låter sig vara sjuk», torde väl kunna väga ungefär jämnt
mot mödan af inlärandet.[1] Och att brådska, slåtter, skårsa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
