- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
84

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - å-ljudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nånsin i sin stavning böra följa bråd, slå, skåra, någon faller
sig väl också ganska naturligt; för ordet skårsa fordra
emellertid Rättstavningssällskapets regler o, likaså (genom glömska?)
för nånsin som då också skulle afdelas nons-in. Hjälpvärben
måste och månde hänga för språkkänslan ihop med , och
de böra därför kunna behålla sitt å. Historiskt sedt gå orden
visserligen tillbaka på skilda stammar. Med månde bör få
följa frågeordet månne, som ännu ej är så aflägsnadt från sitt
ursprung, att ej sambandet emellan dem stundom kan uppfattas;
jfr hvad månne de göra? med hvad månde de göra? — Se där
alla de etymologiska klyftigheter, som särskildt tarva att påpekas.
De lära ej kunna sägas vara allt för outgrundliga.

För att ej synas partisk mot Rättstavningssällskapets kolumn
bor jag nämna, att de där upptagna 21 enskilda undantagen
endast skulle gällt som 17, ifall de flyttats till den motstående
kolumnen. Rättstavningssällskapet kan ej taga for givet, att den
som stavar måst och fåll också vet huru måste och fålla tecknas.
Fullt konsekvent upptagas också båda formerna i dess regelbok.
Partisk har jag dock ingalunda visat mig, när jag efter sällskapets
egen lista satt siffran till 21. Tvärtom. Rätteligen borde den
varit vida högre, nämligen så hög, att den motsvarade alla
tänkbara böjningar och afledningar af de uppräknade orden; jag
antager nämligen, att sällskapet ej akcepterar paradigmen på sid.
28 och böjer: jag holler, plur. vi hålla, såll gen. sols, båld neutr.
bolt o. s. v.

Kanske bör jag särskildt nämna, hvilka de af mig
undantagna 13 orden äro — jag uppför naturligtvis blott en representant
för hvarje stam: fåll, håll, såll, sålt, vålla, plåster (dessa 6
uppräknade också af Rättstavningssällskapet), åska, påsk, mått, åtta,
råtta, tråckla, vålla
.[1] I några af dessa fall har vårt språk
också släktord som stödja å-formen. Sedan man en gång


[1] Vill man på grund af biformerna tåt, flat, bråk (de 2 sista blott
munnartligt förekommande) tillägga de tre föga vanliga orden tätt, flått (ett
kryp), bråck, som Lyttkens och Wulff föreslå att teckna med o, så blir
ändå siffran måttligt hög. Det må anmärkas att man redan har biformerna
husblås och husbloss. Utöver Lyttkens och Wulff borde man såsom tecknade
med å kanske också räkna våm och fråssa, det förra emedan vom är nog
svårläst, det senare emedan fråssa är ungefär lika vanligt i skrift som de
undantagna tråckla och sålla. Också i danskan bildar fraadse undantag,
däremot icke Vom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free