Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - å-ljudet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Regeln att å-ljudet i obetonande förstavelser tecknas o
medför ändring i flera främmande ord. Fröken Aurore skall icke
hädanefter, sedan hon på teatern applåderat en vådevill, vid
hemkomsten söka hvila i en fåtölj eller en kåsös. Hon förvandlas
själv till Oror, aploderna komma att gälla en vodevill och hvilan
sökes i en fotölj eller en kosös. Att dessa former och andra med
dem likställda — koseri, epolett, sovera, sjosé (d. v. s. chaussé)
m. fl. komma att blott för den pedagogiska linjalens skull få
en värkligen missledande beteckning, inses om man beaktar det
sidan 61 nämnda förhållandet, att o i öppna stavelser regelrätt är
tecken för o-ljudet, ej för å-ljudet.
En på särskildt sätt beaktansvärd uppgift förekommer i
Rättstavningssällskapets å-regel. Det säges där, att man, »till
undvikande af tvetydighet» skriver blott (i betydelsen bara) och gott
(af god). Man borde ha full rätt att häraf draga den slutsatsen,
att sällskapet, mot hvad man väntat, i allra högsta grad håller
på den s. k. »ordskillnadsprincipen». Ty de tillfällen, då supinet
gått och adjektivet godt kunna genom förväxling vålla
missuppfattning äro så ytterligt få, att det fordras en icke vanlig
fyndighet för att sätta ihop en sats, där sådant inträffar. Om värkligen
så svårförblandade ord behöva skiljas, så är man i ännu mycket
högre grad befogad att hålla på andra hittills befintliga
dubbelformer. Ja, man skulle t. o. m. kunna anses skyldig att införa
nya, man borde t. ex. genom olika stavning förekomma, att
ris-gröt antoges vara lagad af björkris, eller att uppgiften om att
en häst blifvit fodrad uppfattades såsom om han varit inlemnad
hos skräddaren.
Sanna förhållandet är väl emellertid, att det icke alls är
fruktan för missförstånd, som hindrat ändringen af godt till gått;
det är helt enkelt den naturliga känslan för samhörighetslagen
som inlagt sin oemotståndliga, om ock omedvetna protest. Intet
kan bättre än anförandet af ett sådant skäl som det nämnda visa,
hur grundligt man förbisett tillvaron af ifrågavarande lag. När
en så främmande grund åberopas för en i sig själv naturlig sak,
så förefaller det nästan som ett tillämpande af satsen: naturalia
non sunt turpia, modo occulte fiant.
Ett oriktigt skäl för en riktig åtgärd anföres också, när
stavningen af byrå med å skylles på ordets »vacklande uttal».
Som namn på en möbel är ordet icke alls vacklande; det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
