Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordskillnadsprincipen - Undantag från samhörighetslagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Likså äro jagt och jakt etymologiskt sedt alldeles samma
sak: det senare heter egentligen jagtskepp, d. v. s. snabbseglare.
Ihre skriver orden lika och båda sammanfalla i danskarnas -Jagt.
Att skilja deras stavning är så mycket onödigare, som de
tillhöra nog skilda begreppsområden för att ej genom likskrivning
kunna vålla otydlighet.
De båda ord, som vi skilja under formerna flykt och flygt.
sammanfalla hos danskarna i Flugt. Och vinsten af att i vår
skrift kunna skilja dem, då vi i alla fall ej kunna skilja dem i
vårt tal, synes mig ej uppväga mödan att ha en särskild
ortografisk regel för dessa två ord. Om gt och kt mera sedan.
Orden verld och värd skulle näppeligen kunna förväxlas,
om vi ock beslöte oss för att efter uttalet teckna dem alldeles
lika. Emellertid fruktar jag, att det vore för mycket stötande,
om vi på en gång i två hänseenden ville ändra stavningen af
det särskildt i andlig literatur så vanliga ordet verld. Det torde
tills vidare vara lämpligast att skriva det som värld.
När någon gång under egendomliga förhållanden en
tvetydighet uppstår genom dessa eller andra likljudande uttrycks
likskrivning, så är den i de flästa fall afsiktlig och att räkna
blott som ett ordspel. Och till dylika skämtsamma
användningar af språkets ljudförhållanden är ortografen ej skyldig att taga
hänsyn. Såsom skäl att olikstava det senast nämnda ordparet
må man därför ej åberopa, t. ex. att Fahlcrantz i ett skåltal
i Noachs ark inflätar raden:
Vår verld är den bästa och likaså vår värd.
Enligt gammal erfarenhet behöver man ju ej alltid gå med
paraply, därför att det stundom rägnar. Om den skrivande bryr
sig om att bli förstådd af sin läsare, så undviker han naturligtvis
tvetydighet, och när det t. ex. gäller att skilja mellan flykt och
flygt, ger han i skrift lika väl som i tal en sådan vändning åt
sina uttryck, att missuppfattning förebygges.
Det har förmodligen icke undgått läsaren, att formerna
jakt, flykt såsom härledningar af jaga, flyga stå i strid mot
samhörighetslagen, och att jag sålunda genom att här insätta ett k
varit otrogen mot mina egna läror.
Det är också först efter mycken tvekan, som jag vågat
föreslå att i detta fall göra ett undantag från nämnda lag — ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
