- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
95

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - -f och fv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördel brukas till försvar för vidskepelse, dåliga landsvägar,
skogssvedjande, näsdukslöshet, halmtäckta hus vid stadsgatorna, och
många andra fosterländska institutioner, som genom en ännu högre
ålder äro ännu mer vördnadsvärda än fv.

Den fördomsfrie bör naturligtvis räkna det som en ren vinst,
om genom försvinnandet af ett så olyckligt svenskhetsmärke vår
skrift mera närmas till våra skandinaviska fränders. När den
fullkomligt onödiga, blott ortografiska skillnaden blivit undanröjd,
kommer ju danskars och norrmäns literatur att förefalla oss så
mycket mindre främmande, och omvändt måste också då
svenska författares arbeten synas mera tillgängliga för övriga
skandinaver. Säkerligen anse alla våra grannar med den berömde
danske språkforskaren Rask, att fv är »ett fel och en fläck» på
den svenska rättstavningen. Och knappast finnes någon blott
ortografisk egenhet, som i lika hög grad som denna skiljer de
nordiska folken.

Just från våra grannfolk kunna vi också hemta ett bevis,
att det är möjligt att med framgång föra krig mot f. Ännu
Holberg skrev i sina älsta arbeten gaf för gav o. d.; längre är
det ej sedan danskarna genomförde den reform, som nu hos oss
står på dagordningen. Också vi själva ha för övrigt flera gånger
reformerat vår f-ortografi. I den äldre Västgötalagen skrives
fullkomligt riktigt hava, haua; från och med 1300-talet uppdyka så
formerna hafua, haffwa, hafva. Under reformationstiden skrev
man haffua (liksom i slutet af ord haff) och det är först på
1600-talet, som det nuvarande hafva blir fullt befästadt.[1]

Ingen kan väl önska eller tänka att den nuvarande formen
skall kvarstå i vår skrift intill dagarnas ända. Förr eller senare
måste en reform ske, om ej genom hopningen af slika arkaistiska
element i vår stavning denna skall komma på engelskans
ståndpunkt.


[1] Redan i slutet af 1600-talet använde man samhörighetslagen till
förklaring att det överflödiga f-tecknet i fv. "Hvad fw angår — heter det i ett
troligen af Urban Hiärne författadt dokument — så har det mäst begyntz
att skrifwas emot det femtonde seculum, som i Calmare Recess och andra
skrifter kan finnas, hwilcket man altsedan har brukat, och det icke utan ordsak,
emädan man i deras primitivis, såsom hafwer, gifwer, skrifwer, halfwa finner
f, såsom haft, gift, skrift, halft". Se Hernlund, Förslag och åtgärder till
svenska skriftspråkets reglerande 1691—1739
(1883) sid. 45.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free