Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hj, lj, dj, skj, stj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
möda, för hans känsla är mycket stötande, ännu mera stötande
än ändringarna i fråga om f. Dessa sista ändringar träffa
antingen slutet af ett ord eller det inre af ett flerstavigt, alltså icke
så kort ord. En ändring af hv, hj, lj, dj träffar däremot just
ordets början; och Lyttkens och Wulff ha uppenbarligen
alldeles rätt i sin iakttagelse, att ordens begynnelsetecken långt
mera sträva mot ändring än hvarje följande bokstav i ordet.
En statistik över tryckfel skulle visa, att sådana jämförelsevis
ytterst sällan träffa ordens begynnelser. Korrekturläsaren
märker dem genast där. En snabbtänkt läsare, som ögnar över
sidan i en bok, ser troligen ofta endast en eller annan bokstav
i ordens början och fyller ut återstoden genom slutkonst.
Borttagandet af ett ords begynnelsebokstav har därför vid
hastig läsning nära nog samma betydelse för ordets igenkännlighet,
som borttagandet af huvudet skulle ha för en persons
identifiering.
Många af de ord, på hvilka enligt Rättstavningssällskapets
förslag huvudet skulle bortamputeras, höra också till språkets
allra vanligaste och även på denna grund svårast ändrade. Om
hv förenklades, skulle en hel rad pronomina och pronomineila
partiklar ändra gestalt; vi skulle få skriva vem, vad, var, vart,
varje, vilken, evad, var ock en — allt former, som se högst
främmande ut och som dock talrikt skulle uppträda på hvarje
sida i en bok.
Nästan lika anstötliga äro Rättstavningssällskapets juv (där
halva ordet är ändradt), jon, vit, jum, jussjen, juljus, julsjena, för
att icke tala om framtidsnamnen Jo och Ven. Ett påstående
som det att den som viskar han juger förefaller helt parodiskt,
och satsen Var vetet var veten I liknar mest en gåta.
Järnspöken komma att genom den nya ortografien göras betydligt
mera solida än man hittills velat medge dem vara, och den
gamla kvickheten om järnkontoret skall genom stavningsändringen
komma att bli fullkomligen trivial — en olycka, som vi nu
visserligen kunna bära med jämnmod. För dem bland oss, som
uppleva den dag, när man hos Runeberg läser om huru Gustaf
IV Adolf jordade jälte-konungens svärd kring sin midja med en
uppsyn, som ej »för sjämt var jord» och därefter »jick ett varv»
kring salen med jättelånga steg, eller om huru Sandels »sjen på
sin ädla Bijou», medan »det jöd kring hans jässa av kulor ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
