Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lent g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOS NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
vanliga /-ljudstecknet;/ förekommer endast i några få undantagsord
— dem som många af oss förknippa med tanken på ALMQVISTS
oförgätliga skildring af »den däjlige jägaren Jöns» och hans öden.
Alldeles detsamma som nyss sagts emot ändringen af hvy
hj, Ij kunde andragas också i fråga om ändringen af g:
Ömtåligheten af ordens början, överensstämmelsen med Övriga
skandinaviska språk, flera svenska munnarters uttal — g ljuder i vissa
bygder hårdt som g även framför mjuk vokal, i andra som dj —
slutligen sammanhanget med närbesläktade ordformer, där
värk-ligt g höres, t. ex. gick-gå, giva-gåva, gäss-gås. Härtill kommer
obehaget att nödgas ändra en mängd utländska ord och skriva
t. ex. majister, r ej er a, evanjelium, ett obehag, som blir så mycket
större, enär uttalet i en stor mängd fall vacklar mellan g och j\
olika inom olika landsändar. Rättstavningssällskapet nödgas
därföre under sitt /-ljud upptaga en lång ordlista, som anger
stavningen af dessa tvivelaktiga fall. Och att denna listas innehåll
icke faller så af sig själv utan måste noga studeras, inses däraf
att ordet sigill upptages stavadt med g, efter ett uttal, som
åtminstone enligt min erfarenhet är ganska litet vanligt.
Naturligtvis utbyter Rättstavningssällskapet också g mot /
efter r och /, och skriver alltså bärj, älf. I denna reform hava
de på sin sida LYTTKENS och WULFF, som anse en ändring här
möjlig utan större anstöt, emedan orden ej äro så talrika och
till en del ej häller så synnerligen vanliga.
Något väsentligt kan jag icke invända häremot annat än
att ändringen, hur föga omfattande den är, dock för min och
troligen de flästas känsla synes rätt stötande, ett förhållande, som
torde bero därpå, att den förnämligast träffar helt korta ord och
alltid stamstavelsen. Härtill kommer också en praktisk svårighet.
Det vanliga stavsättet kan uttryckas i följande regel: ^ljudet
skrives med g efter r och / i enstaviga nomina (utom sälj, smörj)
och i tvåstaviga på -el; dessutom i ett halvt dussin enskilda fall.
•— I fråga om afledda och böjda ords beteckning tillämpas
naturligtvis samhörighetslagen.
Rättstavningssällskapets regel är ej mycket lättare; den
måste uppräkna mer än ett helt dussin enskilda ord, dem nämligen,
där man ofta säger j men på grund af vacklande uttal
fortfarande bor skriva g. Visserligen nämner ej regeln mer än ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
