Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - sch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR T FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 113
ler att tvinga sch in i våra svenska ord, frågan ror blott de
främmande ordens beteckning.
Sch är obekvämare att skriva än sj — den anmärkningen
är också riktig. Men åtminstone så länge frågan gäller blott
införandet af sch i utländska ord, betyder denna obekvämlighet icke
mycket; den drabbar oss så sällan, att dess tyngd kan räknas
såsom nästan fjäderlätt.
I vår nuvarande skrift är sch det regelbundna tecknet för
^/2-ljudet i slutet af ord, och från denna plats ar det ytterst svårt
att förtränga. Till och med den, som med sitt förstånd afgjordt
ställt sigx på den ortografiska reformens sida, skall nog ha svårt
att hindra sin känsla från att till en början mottaga formen usj
med just detta utropsord. Ett misjmasj och ett ritsj ratsj, ett
punsj och ett desjarsj torde ej häller lätt kunna vinna framgång.
Behåller man däremot sch i ordslut, så kan man också
möjligen tänka på att utvidga dess område så mycket, att vår
stavning därigenom i detta hänseende vinner en större
konsekvens och enkelhet. Lika väl som vi skriva mustasch, borde vi
kunna skriva fastasch, bagasch, och på samma sätt övriga ord,
som hittills haft -age. Ändringen skulle naturligtvis också
omfatta de fall, där -äsch genom afledning komme att stå inne
i ordet: plymascherad skulle stavas efter mustascherad.
Jag vågar ej utsträcka mitt förslag utöver ändelsen -age,
hvilken emellertid enligt LYTTKENS och WULFFS förteckningar
omfattar de allra flästa här afvikande ord. Ett losch, ett pasch,
ett oransch se ännu allt för främmande ut.
I Överensstämmelse med de citerade författarna vill jag
också låta de i bojan och inuti några romaniska, mast franska
lånord förekommande .sr//-ljudstecken g, j, se behålla sin plats.
Jag vill ej med Rättstavningssällskapet skriva, sjanger, sjäst, sjalu,
frosjekt, sjysjera, kresjendo, Eusjen, Sjyli. — Uttalet är också i
många fall vacklande mellan g, j och sch, och
Rättstavningssällskapets regel måste därför innehålla en rätt besvärlig
uppräkning af ord sådana som dirigent, elegi, redigera, religiös,
•sjäpter, konvalesjent, disjippel m. fl.; en ny svårighet sättes på
detta vis i stället för den gamla.
Lyckligtvis träffas dessa abnorma jr^-ljudstecken mast i ord
som äro föga folkliga. De flesta hava sin spridning väsentligen
inom kretsar, som genom insikt i de främmande språk, från
Tegnér, Svensk Rättstavning. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
