Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING. 117
Men som vanligt kände jag mig något misstrogen i fråga
om tillvaron af ortografiska nycker. Vid något eftersinnande
insåg jag också, att även här en mycket naturlig princip ,. följes.
Den är, som för övrigt hvar och en lätt skall märka, att c nyttjas
så snart vid sidan af orden på -ik någon mera bekant afledning
finnes med /fc-ljud; annars skrives s. Endast måste ändelsen -iker
(•ikus) lemnas ur räkningen.
Man skriver alltså publicera och kommunicera på grund af
publikation, kommunikation; musicera och fabricera på grund af
musikant, fabrikant. Däremot med s utom flera förut nämnda:
kurtisera, fantisera, idealisera., moralisera, magnetisera^
tyrannisera och många andra. Jag känner intet annat ord än rubricera
som ej fogar sig i regeln. Kritisera, som vacklar, har vid sin
sida blott en enda mera ovanlig Worm, nämligen kritikast,
hvilket ord likväl snarare anknytes till kritik än till kritisera och
därför ej innebär tillräckligt skäl för ett c. Det är just på samma
grund som nyssnämnda ändelse -iker ej räknas. Den är ej bildad
af värbet och kan därför intet upplysa om dess konsonant; man
har ju t. ex. ett fysiker, vid hvars sida intet värb fysisera står.
Då regeln om afledningar med k innehåller den bästa
vägvisningen vid stavningen af de fall, där c är stamkonsonant (jfr
explik-ation, klassifik-ation, dedik-atio?i) skulle det förslag, jag
påtänkt, i själva värket inneburit en ortografisk forsvåring i stället
för en lättnad. Jag har också vidrört denna fråga mindre för
att omtala den lilla regel, jag funnit, än för att på ännu en punkt
visa, huru mycken förbisedd ordning råder i vår skrift och huru
varsam den hand bor vara, som vill ingripa reformerande i en
på historisk och naturlig väg uppvuxen ortografi.
Om man betraktar den nu omtalade ordgruppen i ljuset
af en något äldre tid, inser man allra bäst, huru korrekt
samhörighetslagen här värkat. Man skrev då också public-ation
med c. Ögats fordran på en så mycket som möjligt likartad
form i det motsvarande värbet framtvang alltså fullkomligt
naturligt just ett public-era.
Huru man rättast skall skriva sådana ord som accent, vaccin
är en fråga, om hvilken den sista tidens ortografer uttalat olika
meningar. Då ^-ljudet Överallt annars utbytes mot k, där det
har detta ljud, vore det tydligtvis inkonsekvent att ej här göra
likaså. Om den punkten gäller ej häller striden, utan huru vida
det ej vore så godt att ändra båda r-tecknen på en gång i ljud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
