Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - x - ck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 NATUR OCH ONATUR- I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
c/is för x: Fuchs, Lacks o. s. v. Tyskarna ha dessutom samma,
lag för användningen af sitt z: å ena sidan Lanze, å den andra
Land-s, Hut-s.
I ett par fall kan man, dock blott skenbart, hos oss tala
om undantag från nyssnämnda Jtr-regel: då vi skrifva baxna,
fastän ordet är bildadt af bak och egentligen betyder »studsa
tillbaka», samt då vi skriva flux, fast ordet sammanhänger med
flyga. Hvar och en inser lätt att dessa fall ej äro värkliga
undantag. Orden sammanhänga ej längre för tanken, och de
behöva då ej häller göra det för ögat. I Tyskland, hvarifrån vi
fått vårt flux, skrives det flugs, ty där har man ännu
substantivet Flug. Likså skriver man där sträcks i stället för vårt strax,
ty man har där stamordet sträck, som vi sakna.
En liten fördel ha vi af x: den att vi alltid veta att
föregående vokal är kort; jfr orden vax, sax* byx, käx, tax med
genitivformerna af vak, sak, byk, käk, tak. Genom ändring af
x till ks skulle sålunda olikljudande ord, som nu också äro
olik-skrivna, komma att sammanfalla i en enda beteckning.
Då sålunda den pedagogiska vinsten är högst ringa, om
någon, och då ur läsbarhetens synpunkt till och med ett litet skäl
talar för x — och då härtill kan läggas att också de med oss
närmast befryndade folken (danskarna trots RASKS
ändringsförsök) ännu allmänt ha kvar sitt x, så må också vi tills vidare
få behålla vårt. Våra pedagoger må framgent stå den
ledsamma risken att bli undfägnade med ett rixdaxman, ett
lyxa-lig, ett taxam, ett åxå — af lärjungar som stava på slump och
som skulle kunna skriva orden lika befängdt (t. ex. rigsdacksmari},
även om de intet x hade i sin rättstavningslära.
Liksom x är att anse som en sammandragen form af ks,
så bör ek räknas som en bekvämare förkortning af’ kk. Ingen
bokstav i vårt alfabet har en så invecklad .form som k\ den bör
därför också ha större rätt än någon annan att förkortas.
Hvad som emellertid kunde tala för att »upplösa
förkortningen» och skriva två fulla k, är den omständigheten, att våra
närmaste grannar ha denna ovigare beteckning. Men icke
ens Nordiska Rättstavningsmötet ville här reformera vår skrift;
det ansåg att ek hos oss såväl som hos tyskar och engelsmän
kunde försvaras just som förkortning; endast vid delning på två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
