Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stavelsedelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J 28 NATUR OCH ONATUR I FRÅGA OM SV. RÄTTSTAVNING.
honom uppfattas med sitt hårda ljud, om man delade rik-et,
dag-en, än nu då man delar ri-ket, da-gen.
För Rättstavningssällskapet, som icke nyttjar g i betydelsen
af/, bortfaller ett af skälen; även det först nämnda mister mycket
af sin betydelse, när man, såsom sällskapet och många andra
nu göra, förenklar konsonanten framför böjningsändelser och delar
utan hänsyn till stamformen: ett rykt-e blir då i alla fall tvetydigt.
Sällskapets syfte är emellertid tydligen ett slags
ljudstavelse-delning. Den är blott genomförd på ett sätt, som allt för mycket
smakar af den pedagogiska linjal, som vi flera gånger förut sett
skymta fråm bland sällskapets regler, och sp m afgjordt tyckes
sätta upptuktelsen över naturen.
I astm-a ålägges sålunda den första vokalen att, fastän
flämtande efter andan, bära alla de följande tre konsonanterna; i
ås-na slipper den med att taga hälften, en af de två, i ås-en
belastas den med den ena som finnes, i å-len rår den icke med
någon. Skälet till denna godtyckliga ordning kan man nog ana:
konsonanterna /, n, r äro svåra att utsäga i samma stavelse med
vissa andra ljud (dock icke svårare än w); för dessa svåra falls
skull ha alla övriga fått bekväma sig att följa med. Som regeln
nu blivit,.har den intet fotfäste i något slags natur. Den stödjer
sig hvarken på den mera fysiska värklighet, som representeras af
uttalet, ej häller på den mera andliga natur, som vi kunna kalla
språkkänsla eller grammatika. Den är så »rent praktisk», att jag
vågar säga att den är opraktisk.
I det hela tror jag att man, efter att ha övervägt fördelar
och olägenheter vid vår nuvarande stavelsedelning, skall nödgas
erkänna, att den är bättre och enklare än någon annan
föreslagen. Den är också, så vidt jag vet, i det närmaste densamma
som råder hos alla europeiska folk utom ängelsmän och
islänningar. Den var likaledes antagen redan hos forntidens klassiska folk.
Dess stora fördel är att den är — fonetisk, alltså just hvad
man äljest önskar att vår skrift skall bliva. Den representerar
den orddelning, som alldeles af sig själv inträder, när man
utsäger ett ord långsamt; till och med barnet, som inga
stavningsregler känner, delar ordet efter denna norm.
• För den skrivande är denna afstavning alltså otvivelaktigt
den naturligaste. För den läsande, som ännu står på nybörjarens
ståndpunkt, är den visserligen mindre bekväm. Men så snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
