- Project Runeberg -  Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning /
130

(1886) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sammanskrivning - Slutanmärkningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den tekniske ortografen med rask hand utmönstrar såsom
planlösa nycker.

Hvad kan synas godtyckligare än att skriva åtminstone som
ett ord och på sistone som två? Kunna vi undgå, att sedan denna
inkonsekvens en gång blivit påpekad, giva de ortografer rätt, som
yrka på formen åt minstone?

Jag tror att vi kunna det. Låt oss tänka efter, huru vi
kommit att skriva så likartade ord på olika sätt. Gåtan är ej
vår att lösa. Svaret ligger däri att språksinnet uppfattar uttrycket
på sistone i belysning af sådana vändningar som på slutet, på
ändan, på ändalykten
. Allmännare uttryckt: språksinnet finner
i det brukliga språket en kategori af begräppsmässigt besläktade,
icke sammanskrivna ord, inom hvilken det kan giva en plats åt
på sistone. Så är ej förhållandet vid åtminstone, ty åt har i vårt
nuvarande språk ingen likartad användning.

Alldeles samma skäl finnes att skriva slå ihjäl men ligga
i delo
. Både hjäl och delo äro från nutidsståndpunkt obegripliga
ord, men det sista uttrycket har bättre än det förra lyckats
bevara sin grafiska självständighet genom stödet af de likartade
uttrycken i strid, i tvist, i split.

Sedan man en gång funnit den här framhållna synpunkten,
kan man å andra sidan med dess hjälp lättare träffa sitt val i vissa
fall, där skrivbruket vacklar. Telegrafstyrelsen medger oss att
begagna igår, idag o. s. v. som enkla ord. Med afseende på
idag är likväl sönderdelning vanligare i bruk, under det att
formen igår tillstyrkes af flera författare, som hålla på den
ohållbara satsen, att uttryck böra sammanskrivas, i hvilka ingår något
element, som icke längre förekommer självständigt i språket. Det
riktiga är tvivelsutan att skriva i dag, i går, i fjor, då vi ju
måste skriva i övermorgon, i nästa vecka o. s. v.

Frågan om sammanskrivning af ord är synnerligen
omsorgsfullt och med mycket god språklig takt behandlad af Flodström,
som också särskildt framhåller språkinstinktens betydelse for detta
fall. Med tillfredsställelse har jag hos honom återfunnit,
tillämpadt på andra exempel, just samma åskådningssätt, som jag nyss
gjort gällande med avseende på stavningen i går, på sistone o. s. v.

Åt en i det föregående behandlad fråga nödgas jag här
åter egna några ord. Rättstavnirigssällskapets ordförande har


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onatur/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free