Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutanmärkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meddelat mig, att det endast är på grund af den nu utgivna
Rättstavningslärans knappa affattning, som sällskapet kommit att
synas fordra sådana böjningsmönster som de s. 28 uppförda:
jag holler, vi hålla, I hollen o. s. v. I en fullständigare utförd
lärobok skulle man upptaga ej blott, såsom nu skett, håll, -a utan
vidare -en, -es, -as, -it och övriga ändelser, som kunna fogas
till stammen håll.
Med nöje meddelar jag denna upplysning, om den kan
anses förbättra Rättstavningssällskapets ställning i den punkt, mot
hvilken jag riktat mitt angrepp.
Af den lemnade rättelsen drager jag emellertid två
slutsatser. Först och främst den, att jag haft fullkomligt rätt i min
åsikt, att Rättstavningssällskapet velat fördriva och trott sig kunna
fördriva all skolgrammatika ur rättstavningsläran; den
naturliga grammatikan kan det naturligtvis ej fördriva. För det
andra den, att försöket utfaller så olyckligt — — att
skolgrammatikan med hull och hår kommer in i rättstavningsläran, med alla
sina deklinationer och konjugationer och komparationer och
derivationer och allt hvad det heter. — Om man jagar sin fiende
tillräckligt långt mot väster, så kommer han, efter att ha lupit jorden
rundt, tillbaka i ens rygg i öster, kanske sjufaldt värre än förut.
I stället att helt kort och en gång for alla säga, att
härledda former så långt möjligt är följa urformernas stavning,
underkastar man sig att för hvarje gång uppräkna alla dessa former.
Och det förtretligaste är att man ändå blir ofullständig. Ty ett
språk består ju ej blott af de ord som faktiskt äro bildade, det
innefattar jämväl alla dem som kunna bildas. Även om ingen
människa någonsin användt uttrycken summerare och summererska,
så äro de ändå svenska och måste stavas med två m, ifall
summera mot uttalet stavas så.
Det inom behöriga gränser naturligtvis fullt berättigade
strävandet att frigöra rättstavningen från grammatikan härleder sig
tydligen däraf, att man funnit det orimligt att barn skulle kunna
grammatika, innan de kunna stava. Men detta är ej alls så
orimligt som det först låter.
Till en viss icke ringa grad kan man lära sig stava utan
grammatika. Riktig och behjärtansvärd är den anmärkningen af
Boëthius (Om svenska skriföfningar, 1885, s. 8), att färdighet
i rättskrivning väsentligen beror just på vanan att se och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
