Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14
S&g forskande på sin kapten och tydde
Med tecken att han ångrat han ej lydde,
Höll en orange för mun på fången först
Som kände gommen krympa hop af törst,
Men blef bemärkt och rycktes bort. Så rymde
Den sista sky som brottets gryning skymde.
Steg så en trotsig yngling fram, en djerf,
Den chefen fostrat upp, till sitt förderf,
Och skrek samt pekade dervid på slupen:
»Om lifvet är er kärt, stöt ut på djupen!»
En skymt af ruelse likväl man fann
När hans missgerning för ett ord allena
Tog form inför hans ögon; och det han
För många dolde såg likväl den ena.
På fråga hvarföre han var så hård,
Om så han lönade en trogen vård
Och hoppet att få se hans namn tillika
Bland gamla Englands tusen ärorika,
Fick Bligh till svar hans själs bekännelse:
»Jag känner det! jag har ett helvete!»
Så teg han kärft, och stötte missbelåten
Sin grymt förrådda herre ned i båten!
Men detta ord, som från hans tunga föll
Till afsked, hela böcker innehöll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
