Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31
Såg man som barn de blåa Höglandsberg
Så tror man alla berg af samma färg
De kära, välbekanta dragen härma,
Och kramar dem intill sin själ med värma.
Jag har beundrat Apenninerna,
De höga Alper, med lavinerna,
Böjt på Parnassos knä, sett Ida stupa
Liksom Olympos tvärbrant i det djupa;
Men icke blott den gråa sagotid
Var, jemte dem, bestämmande dervid;
Min barndoms kärlek gick igen; med Ida
Såg Loch-na-gar ut öfver Troja vida,
På Phrygiens berg ett celtiskt minne låg,
En högländsk spegel i Castalias våg.
Förlåt mig, Phoebus! och du sångens fader,
Sublima skapare af Iliader,
Om jag beundran lärt för klassisk jord
Af den jag älskat först i högan nord!
13.
Men kärlek, i hvars dager allting strålar,
Och ungdom, som i guld och purpur målar,
Och flydda faror, som man skapar till
En ljuflig bakgrund åt sitt lifs idyll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
