Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
37
Då, fjerran skild från djupet, utan tröst,
Det hafvets barn i sömnlös oro klagar
Och qvider efter amman och de dagar
Hon diade vid hennes breda bröst.
Och skogen slokade, till sömn benägen,
Och fågeln till sitt näste var på vägen,
Och blånad himlen flöt, ett fridens haf
Som andakt kunde släcka törsten af.
18.
Tyst! mellan palmerna ett läte skallar:
Den tonen är ej älskarens, då han
Vid denna timme på sin sköna kallar,
Och ej en vind, som döende slår an
Naturens strängar, berg och trän, de första
Harmonichorder och jemväl de största,
Med echo till sin chör; och deruti
Hör man ej heller vildens anfallsskri,
Och icke ugglan, som ifrån sitt säte
— En vingad eremit, så godt som blind
Och ändock storögd — med ett vidrigt läte
Förtror sin jämmerlåt åt nattens vind.
Det var en hvissling, lång och gäll, som ingen
Ur fågelnäbb på vida vattenringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
