Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
55
Ror man förbi, så skrika hela svärmar
Af vattenfåglar, hvilka echo härmar,
De fiskare i fjädrar, som förstå
Vid bröstet fostra sina nakna små.
På ena sidan utgör hela stranden
En remsa bildad af den gula sanden,
Der sköldpaddsungen krälar ur sitt skal
Till saltan våg, till sin föräldrasal,
En ättelägg af detta vattenslägte
Som dagen fostrade och solen kläckte.
Det andra var en naken klippvägg blott
Trots någon der en sjöman ångra fått
Att han blef räddad undan vattenbrotten
Och icke följt sin skuta åt till botten.
Den platsen valde Neuha till beskärm
Åt Torquil undan fiendernas svärm;
Dessutom fanns en hemlighet gemensam
Emellan dem, som flickan visste ensam.
3.
Förrän de hunnit dit och skildes åt
Lät flickan först sin egen roddarskara
Förstärka årorna i Christians båt.
Han gjorde inkast — men då log hon bara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
