Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58
När fienden förgäfves sökt, begaf
Han sig i väg, kanske till följe af
En vantro lifligare än han tänkt sig;
En del förmente pilten ej ha dränkt sig,
Men slocknat som ett likljus på en graf,
En annan hade varsnat klart som dagen
Ett spöksamt skimmer öfvergjuta dragen;
Men alla kommo öfverens i ett:
Att dödens stämpel de i ögat sett.
Ännu på vägen derifrån de rodde
Kring hvarje tofva gräs, som om de trodde
Han skulle dyka upp på något rum,
Men nej — han var förflyktigad som skum.
5.
Men vågornas pilgrim och nereiden —
Kanhända de för evigt gråtit ut
Och mellan stilla böljor bortom tiden
I grottor hamnat af korall till slut?
Och stodo de vid djupets dolda throner
I snäckor blåsande, liksom tritoner?
Befann sig Neuha hela dagen om
Hos sjöfrun, kammande sitt hår, och låg det
Utefter vattnet, som man fordom såg det
För vinden strömmande hvar flickan kom?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
