Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64
Med deras höfding, frisk och välbehållen
Och glädjestrålande, vid mantelfållen;
Har under musslors klang och jubelskri
De vände stäfven hem, med paret i,
Som lefde lyckligt se’n. Det kan gå henne
Och hennes Torquil som det gick de tvänne.
Så sagan slöt. Jag tar mig icke af
Att skildra denna lycka utan måtta;
Men kärlek frossade i deras grotta,
Fast gömd och jordad, som uti den graf
Der Abelard ur tjugeårig dvala,
När Heloisa sänktes i det smala
Beredda brudhvalf, räckte ut sin arm
Att krama hennes aska till sin barm.
Derute hafvet sang; men båda voro
För sången döfva och för vågens oro;
Derinne åter själarnas musik
Smalt i en trånad brutna suckar lik.
10.
Men sjelfva upphofsmännen till den våda
Som kastat dem i denna håla båda,
Hvad blef af dem? De sökte sig på våg
Den räddning, som hos menniskor ej låg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
