Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
68
Till storms och tukta detta öfverdåd,
Som icke gaf och icke sökte nåd;
Men öfverallt en vådlig brant de mötte
Och steg för steg på bastioner stötte,
Då, mellan stalp, knappt möjliga att nå,
Men hvilka Christians öga letat på,
De trenne gåfvo eld, ifrån ett fäste
Der örnar skulle hafva byggt sitt näste.
Med hvarje skott de träffade sin man.
Och krossad störtade i djupet han;
Då delte angreppsskaran sig och klängde
Från skilda håll, till dess att innestängde
Och, om ej nära nog att gripas just,
Nog nära dock att drabbas af förlust,
De trenne spjernade mot sina öden,
Ack! vid en tråd — som hajen gör mot döden.
Men striden lika käckt man underhöll
Och ej en suck förrådde hvem som föll.
Med tvänne sår föll Christian, sjelf den siste,
Och bjöds pardon — för sent, som han nog visste,
Att rädda lifvet, men ändå i tid
Att hinna lägga sig och dö i frid.
Han drog sig fram, med benet sönderristadt,
Liksom en falk som sina ungar mistat,
Men liksom lystrade ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
