- Project Runeberg -  Ön eller Christian och hans stallbröder /
73

(1856) [MARC] Author: Georg Lord Byron Translator: C. V. A. Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Anmärkningar.

»Ön» skrefs i Genua i Februari månad 1823 och utkom
i Juni — Tillägg af öfvers:n.

Här torde vara platsen för några upplysningar om det
berygtade myteri, på hvars detaljer Byron rest grundvalen
till föreliggande berättelse.

Löjtnant Bligh hade fått i uppdrag af engelska
styrelsen, att från söderhhafsöarna hemta brödfruktträd for de
brittiska besittningarna i Westindien, och afseglade i detta
ändamål från Spithead den 23 December 1787 med skeppet
Bounty, om 250 tons, 46 mans besättning, 4 fyrapundiga
kanoner och 10 nickhakar. Först den 26 Oktober året derpå
kastade ban ankar vid Otaheiti. Under en tid af tjugetre
veckor uppehöll han sig på den herrliga ön, och afseglade
derifrån den 4 April 1789, efter att hafva inlastat 1015
brödfruktträd, planterade i krukor. Återresan gick i början
lyckligt och syntes lofva all framgång; men på en gång
utbröt ett myteri, som tillintetgjorde de förhoppningar man
byggt på detta företag. Bligh lemnar följande skildring af
förloppet:

»En morgon strax före soluppgången inträdde hr
Christian, som hade morgonvakten, åtföljd af qvartermästaren,
kanonieren och matrosen Thomas Burkitt, i kajutan, der
jag ännu låg i min goda sömn. De grepo mig, bundo
mina händer på ryggen med ett streck och hotade att döda
mig på stället om jag sade ett ord eller gåfve det minsta
ljud ifrån mig. Icke desto mindre ropade jag så högt jag
kunde på hjelp; men de ibland befälet, som icke voro med
om sammansvärjningen, hade redan fått vakt för sina dörrar.
Utanför min egen dörr höllo tre man vakt, oberäknadt de
fyra, som voro inne i sjelfva rummet. Christian hade en
sabel i hand; de öfriga voro väpnade med skjutgevär och
bajonetter. Jag rycktes upp ur sängen och släpades i blotta
linnet upp på däck. Då jag begärde få veta anledningen
till detta våld, svarade man mig endast med hotelser derest

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onchristi/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free