- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
24

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


        42.

På damerna av stadsnoblessen
Onegin allra först blev trött,
ty deras andliga intressen
ej gjorde sinnet mindre slött,
fast några läste skriverier
om Says[1] och Benthams teorier.
Men deras vetande var tunnt
och, med förlov sagt, bara strunt.
Dessutom voro alla mäkta
otadliga. De skröto med
sitt blåa blod, sin fina sed,
så på sin kant och så korrekta,
med otillgängligt tråkig min,
att blotta åsyn föder spleen.

        43.

Och hela den där långa raden
av sköna mör, som varje natt
på gatorna i huvudstaden
i droska vräka sig så glatt —
dem gav han också snart på båten.
Vid nöjet led och mätt på ståten,
han stängde in sig ett par dar
och skrev — Gud vete, vad det var.
Ty det för honom ej var möjligt
att skriva om en sak i sträck,
och ur hans penna kom blott — bläck.
Men skriva vers — det fann han löjligt.
Jag tyckte kanske så, jag med,
om jag ej hade denna sed.


[1] Bröderna Jean Baptiste (d. 1832) och Louis Auguste Say
(d. 1840), nationalekonomiska författare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free