Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eugen och stirrade på vågen,
som skalden målat har så sannt.[1]
Allt är så tyst. Knappt lugnet störes
av väktarns rop, som fjärran höres,
och av en droska ljuder från
Miljonnaja[2] ett dämpat dån.
På flod, som slumrar, några båtar
med matta årslag makligt ro,
och ekot söver oss till ro
av sånger och av hornens låtar.
Men ljuvast är i sådan natt
dock Tassos underbara skatt.[3]
49.
När får jag i din famn mig sluta,
du, Adrias Brenta, stolt och fri?
Skall aldrig, säg, mitt öra njuta
av dina böljors melodi?
Den helgas av Apollos söner,
med ära Albion dig kröner,
vars stolta lyra är mig kär,
ty den med min befryndad är.
Mur skönt att i din våg få svalkas,
att vaggas på italisk sjö
och med Venedigs fagra mö,
än stum, än meddelsam, få skalkas
och lära sig i mörk gondol
Petrarcas sköna modersmål!
50.
När skall hon slå, min frihetstimma?
Välan! Hän över havets djup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
