Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(härpå exempel Byron gav),
som vore det för skalder görligt
att blott besjunga natt och dag
sitt egenkära lilla jag.
57.
Ett faktum är, som alltid står sig:
För kärlek vurmar var poet,
och jag har också — det förstår sig —
min lilla hjärtehemlighet.
Den eldade min sångaryra
och strängade min sångmös lyra,
då vid Salgir[1] jag hopplöst kvad
om fjällens fångade najad
och obesvarad kärleks smärta.
Men nu för tiden ofta jag
har blivit spord i vänners lag:
"För vilken flammar nu ditt hjärta?
Vad heter hon den sköna, som
du nu behagar sjunga om?"
58.
"Vem är det, för vars skull du diktar,
för vilken du så mången gång
ditt hjärtas bästa känslor biktar
och som dig lönar för din sång?" —
Ack, tron mig, mina kära vänner,
jag henne själv ej mera känner.
Blott för min fantasi hon står.
Men dubbelt lycklig den, som får
besjunga egen kärleks lycka
och svävande hän mot det blå
uti Petrarcas fotspår gå.
Ej några kval hans sinne trycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
