Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg, är du ljusa änglars like?
Är hit du sänd från mörksens rike?
O, skingra mina tvivels kval!
Kanhända allt är irrbloss bara,
bedrägligt allt ditt fagra tal,
som bringar hjärtats frid i fara.
Dock — härom jag mig icke bryr.
Jag i din nåd mig innesluter,
och gråtande till dig jag flyr
med bön, att du mig ej förskjuter.
O, tänk dig blott: jag ensam går
min väg i livet. All den pina,
jag känner, ingen alls förstår,
och ensam måste jag förtvina.
Jag väntar dig. En blick från dig
är nog att hoppets stråle tända.
I annat fall — förakta mig!
Gör på min vackra dröm en ända!
Jag slutar nu mitt hjärtas bikt.
Jag har ej mod att läsa genom
mitt brev och blygs för att jag tiggt
av Er... men allt är rent dem renom.
32.
Tatiana många tårar gjuter
och kan ej hålla handen still,
tills hon omsider brevet sluter
med rosenfärgat vaxsigill.
Sitt lilla huvud ned hon sänker
mot halvskyld barm, vars vithet blänker
i kapp med linnets färg så ren.
Men se, på himlen månens sken
alltmer har bleknat. Dagen bräcker,
och nattens dimmor skingras snart.
I dalen skimrar bäcken klart,
och herdens vallhorn nejden väcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
