Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Bliv dessa hemska drömmar fjärran,
du, min Svjetlana!"[1]
Zjukovskij.
1.
Just detta år ovanligt länge
det höstligt var och marken bar,
med ständigt rusk, ty vinterns stränge
tyrann kom först i januar.
En morgon tidigt, enligt vana,
vid fönstret satte sig Tatiana
och märkte, huru park och slätt
med ens i snövit skrud sig klätt.
På rutan isen blommor ritat,
och träden skimra silvermatt.
På gården snattra skator glatt,
och kölden små kristaller nitat
på tak och kullar fast. Ja, allt
nu fick en bländvit, ny gestalt.
2.
Ja, hejsan! Nu är riktig vinter.
Förnöjd ler bonden i sitt skägg,
då släden fram på skaren slinter
vid bjällerklang och hästens gnägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
