Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tatiana vax vid jultid smälte
och lät det stelna småningom.
Ur fat, som fyllts med kokhett vatten,
hon också sökte hämta skatten,
men när en ring åt henne drogs,
av ängslan hon vid sång betogs:
"Där äro alla männer rika.
Där hämtas fram ur jordens mull
med spadar silver jämte gull."
Men ofärd bådas plär av slika
besvärjelser. "Kosjurkan"[1] är
för kvinnohjärtat mera kär.
9.
Så kallt det är i nattens timmar.
På himlens blåa valv en här
av stjärnor som demanter glimmar.
Tatiana re’n på gården är
i nattdräkt och i sina händer
en spegel emot månen vänder.
Men däri såg hon ingen mans
porträtt... blott månens bleka glans.
Hör... det i snön av fotsteg knarrar...
En skepnad nalkas allvarsam...
Tatiana smyger sakta fram
och spörjer med en röst, som darrar:
"Vad heter ni?" — Det gravlikt från
hans läppar ljuder: Agathon![2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
