Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22.*
"Snart skall en purpurfärgad strimma
bebåda solens nya lopp,
men jag skall kanske då förnimma
den mörka gravens ro. Min kropp
skall multna bort i kalla jorden,
för dödens lie offer vorden.
Mitt namn i glömskans flod skall dö
förutan spår. Men du, min mö,
om du vid urnan tårar gjuter,
så tänk: sin kärlek han mig gav
och mig han ägnat blomman av
sin levnads flyktiga minuter.
O kom, du hjärtevännen min!
Ja, kom! Nu är jag evigt din."
23-
Så skrev han ned sitt hjärtas bästa
och sista bönesuck. (En slik
poetisk stil plär för det mesta
ironiskt kaUas romantik.)
Sin glans på honom solen strödde,
där pannan han mot bordet stödde,
av sömnen löst från alla kval,
och drömde om sitt ideal.
Men icke länge vilan räckte,
ty punktligt som en morgontupp
Zarjetskij hov sin stämma upp
och utan nåd Vladimir väckte:
"Upp! Klockan redan slagit sju.
Onegin väntar på oss nu."
24.
Men han tog fel. Vid detta laget
Onegin låg till sängs ännu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
