- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
134

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det lugna, djupa andedraget
förrådde, att han sov som sju.
Den klara solen stigit redan
på himlavalvet högt, men svedan
av hennes strålar, med förlov,
han kände ej — han bara sov.
Omsider börjar det sig röra
i bäddens djup. Med sömnig min
han skjuter undan sänggardin
oeh gnuggar öga, mun och öra
och ser sig kring. Kors, redan klart!
Han sig försovit uppenbart.

25-

Han med en häftig ringning väckte

Guillot, en fransk betjänt, som brått

sin herre ett par tofflor räckte,

en nattrock jämte smått och gott.

Så snart Onegin slutat hade

sin toalett med fart, han sade,

han skulle lara på visit

och taga med jaktetuit.

På gården står re’n förspänd släden.

De båda stiga i. Man kör

i väg med ödesdigra rör,

som inköpts hos Lepage.* Vid träden

bakom en åker göres rast.

Till kvarnen kosan styrs med hast.

26.

1

Till utsedd plats han stegen ställde
allen till Lenskij bort vid bron.
Zarjetskij, som för fackman gällde,
studerat kvarnens konstruktion.

* En dåtida vapensmed i Petersburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free