Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hoppets gyllne ålder. Våren
ej föder löjet mer, men tåren,
som dallrar i min ögonvrå,
och varför, kan jag nog förstå.
Vid minnet av de sälla tider,
då jorden, smekt av västanfläkt,
sig kläder i föryngrad dräkt,
av ledsnad och av sorg jag lider,
ty det, som förr var ljust och glatt,
har höljts i livlös vinternatt.
3-
Och utan höst ej vår kan finnas,
de tura om i ändlös rad.
Vi sorgliga förluster minnas
vid prasslandet av vissna blad,
och när det åter börjar våras,
vi märka, att vi endast dåras
utav naturens kretslopp, ty
vår korta levnads vårar fly
och rinna spårlöst bort i sanden.
Som i en dröm för ögat står
en annan, mera ljuvlig vår,
och den av längtan kvalda anden
blir lyftad hän till fjärran trakt
med månskensglans och stjärneprakt . . .
4-
Men tid är inne att sig sola
uti Guds härliga natur.
I, lärlingar i Levsjins* skola
och ättlingar av Epikur!
* Aleksej Iraklievitj Levslin (1799—1879), en på sin tid mycket
produktiv författare av populära skrifter, särskilt rörande lantbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
