Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8.*
En gång det hände, att en syster
(ej båda) sig hitåt begav.
Med uppsyn, spörjande och dyster,
hon stirrade på Lenskijs grav.
Ur hennes ögon tårar bröto
sig fram och ner på stenen flöto.
Så stod hon där, den sorgsna mön,
med händer knäppta som till bön.
Men plötsligt hördes steg på steppen.
Ur snåren trädde en ulan,
rödkindad, hurtig, segervan
och lång, med svarta fjun på läppen,
klädd i förförisk krigardräkt
och klingande med sporrar käckt.
9-
Med ens hon ur sin dvala väcktes,
då hon hans heta blickar såg,
och ofrivilligt handen sträcktes
mot honom. Bävande i håg
Vladimirs forna fästmö lade
sin arm på hans, men intet sade.
Så gick hon och från denna stund
ej syntes mer i ödslig lund.
io.
Min stackars Lenskij! Olgas smärta
ej räckte länge på din grav,
ty inom kort såväl sitt hjärta
som handen åt en ann hon gav.
* Denna och den följande strofen (ofullständig) utelämnades av
skalden själv i den första upplagan, och den poetiska förlusten àr
ringa. Pusjkin ville emellertid här presentera Olgas nye friare, för
att hennes plötsliga giftermål ej skulle förefalla för omotiverat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
