Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med smekningar och böner många
hon utan motstånd togs till fånga
av sin ulan, så båld och grann,
som stort behag i henne fann.
Så går det! Utan lång besinning
hon fogligt som ett offerlamm
till vigselaltaret gick fram
med myrtenkronan på sin tinning
och svor att alltid vara ett
med sin ulan i ljuvt och lett.
11.
Min stackars Lenskij! Under kullen,
i evighetens tysta värld,
han slumrar, och den stumma mullen
ej viska skall om svek och flärd
till honom. Alla tvivlets plågor
han dränkt i Letes mörka vågor,
och intet mäktar tränga ned,
som störa kan den dödes fred.
Ja, glömska — det är lyckan. Glömska!
Ty lycklig den väl kallas må,
som längre slipper höra på
all lögn, allt hat och allt det lömska
förtal, som spottas på ens mull,
samt kiv och gnabb — för arvets skull.
12.
I hemmet Olga icke länge
fick stanna i den lugna ron,
ty maken nöddes av den stränge
herr översten till sin skvadron.
Då hon tog avsked av sin moder,
av tårar götos hela floder.
Tatiana knappt vid livet var
och hade inga tårar kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
