Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dödlig blekhet kinden höljde
och byttes häftigt ut mot brand,
när sista gången systerns hand
hon tryckte och till vägs dem följde
från trappan ut en stund ännu,
tills hon ej mera såg de tu.
13-
Men länge sågs hon ännu spana,
som om hon väntat dem igen.
Ack, övergiven var Tatiana
nu av de många årens vän.
Ej längre sorger eller gamman
får hon med systern hava samman,
ty de för alltid skiljas åt
på ödets bud åt var sin stråt.
Ett rov för ångestfull beklämning,
i öde park hon irrar kring
förutan mål, och ingenting
kan skingra hennes själs förstämning.
Av namnlös smärta hjärtat slår,
och blicken skyms av stelnad tår.
14.
Uti sin ensamhet hon kände,
hur hennes längtan återkom,
och mången suck i smyg hon sände
till Eugen, till honom, som . . .
Men aldrig skall hon hitta vägen,
som leder dit, där oförvägen
han som en biltog niding stod,
besudlad av sin Abels blod.
Vladimir dödad . . . Intet minner
om honom mera inom kort.
Hans fästmö gift sig . . . Liksom bort
i rymden lätt en rök försvinner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
