- Project Runeberg -  Eugen Onegin : roman på vers /
170

(1918) Author: Aleksandr Pusjkin Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde sången

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hos täcka könet med kurtis
och fladdrar kring på fjärlars vis.

52-

Ljuvt är att se på eder, tärnor

uti Moskva, en vinterkväll,

och sköna äro himlens stjärnor

samt månen uppå himlens päll.

Men hon, den oförgätligt dyra,

vars blotta namn min arma lyra

knappt nämna djärvs — hos henne fanns

en ännu större himmelsk glans

än mänskoblickar kunna spana.

Som skapad knappt för denna jord,

hon utan klagan, utan ord

gick fram sin också stilla bana.

Dock nog du, ungdomsheta blod,

har pliktat för mitt övermod.

53-

Det spelas upp av musikanter

till vals, galopp, mazurka. Men

tätt inklämd mellan tvenne tanter

satt Tanja obeaktad än.

En flyktig blick hon knappast sände

åt dansen. Leda blott hon kände

vid allt, och helst hon velat fly

tillbaka till sin kära by

på landet och till skogens gömma,

till kullar, dal och grönklar å,

som porlar glättigt, för att få

bland blommor och romaner drömma,

och till den djupa lindallé,

där hon en gång fick honom se.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:29:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onegin/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free