Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säll den, som konsten lärt att sluta
vid riktig tidpunkt upp att njuta:
i slyngelåren jämt på vift,
inemot tretti lyckligt gift,
på femtitalet fri från flocken
av spel- och annan "hedersskuld",
med kassaskåpet fullt av guld
och ordnar dinglande på rocken.
Om honom världen säga kan:
"Herr N. N. är en hedersman!"
ii.
Men bittert är att nödgas känna,
hur intigt livets vår förgått,
hur summan av vårt liv är denna,
att allt är svek och villa blott;
att livets skönaste förhoppning
blev bruten i sin bästa knoppning ;
att hjärtats känslor måste dö,
som höstens gula blad sig strö
på kala marken; att vid fester
i årens enahanda lopp
se denna efterhängsna tropp
av samma stela middagsgäster,
av vilka man alls icke har
behållning och intresse kvar.
12.
Men trevligt är minsann ej heller,
om uti denna jämmerdal
bland hyggligt folk man går och gäller
som ett förstockat orginal,
som en fördömd bastard av satan,
som vålnaden av Leviatan,
som ett ur dårhus utsläppt fån,
ja, till och med som min "Demon".
12. — Eugen Onegin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
