Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21.*
Onegin lämnar snart salongen
och tankfull till sin bostad far
att sova. Men i sömnen mången
än ljus, än dyster dröm han har.
På förmiddagen sent han väckes
av brev från generaln, som täckes
be honom dricka te hos sig
i kväll. "Hon vill då träffa mig!"
Med oro skyndar han att svara
sitt ja. Var det ett ovisst hopp,
som i hans kalla själ rann opp?
Kanhända ock förställning bara?
Fåfänga? Eller kärlek? Den
ju hade släckts för längesen,
22.
Onegin längtar hela dagen.
Alltmer förgår hans sinnesfrid,
tills äntligt dova tioslagen
förkunna, att det nu är tid.
Han skyndar punktligt dit och finner
värdinnan ensam. Nu försvinner
totalt hans forna, kalla mod,
och åter svallar upp hans blod.
Han kan knappt tänka riktigt redigt,
törs se på henne blott i smyg
och svarar tafatt, nästan blyg
på hennes frågor. Lugnt och ledigt
hon tycks ej lägga märke alls
till hans förlägna: "Vad befalls?"
23-
Men lyckligtvis genraltn störde
en pinsam tëte-à-tëte. Han glatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
